Jag startade bloggen när vi skulle flytta utomlands. Dels för att vänner hemma skulle kunna följa oss men mest för att ha en dagbok att kunna gå tillbaka och läsa i, för att minnas stunderna, tankarna och känslorna. Det är svårt att blogga för ofta blottar man inte bara sig själv, utan även andra människor. Jag hoppas att ingen känt sig uthängd eller blottad på ett sätt som inte känts ok.
Hur är livet nu då? Som hemvändare, tillbaka i Sverige, tillbaka hemma. I hjärtat. Det som slog mig mest och som var en rejäl käftsmäll var MÖRKRET! Shit vad mörk vintern är i Sverige! Vi började direkt peta i oss d-vitaminer för att kroppen inte skulle balla ur helt. Andra saker som slagit mig är att hjulet snurrar på ett helt annat sätt här hemma. Andra saker blir viktiga. Saker som jag tänkt när vi bodde på Gran Canaria, att det inte är viktigt längre, blev plötsligt viktigt igen.
Jag ville bo litet och billigt, för att kunna uppleva mer, resa mer, spara mer. Vi hamnade i en trea på söder, kanske inte det allra billigaste alternativet men oj vad vi trivs här! Och vilken känsla att kartong efter kartong få packa upp våra egna saker! Rena rama julafton!
De första månaderna bodde vi i min pappas lägenhet. Så tacksam för att vi fick göra det! Och så stolt över att han tog med sig en resväska och flyttade söderut ett halvår! Heja pappa liksom! Nu blev det inte riktigt som han tänkt sig eftersom Corona kom emellan. Efter två veckor i hem-karantän där nere valde han att flyga hem. Men ändå, han gjorde det!
Jag är otroligt tacksam för att vi flyttade hem i vintras. Att vi fick vårt avsked, att vi kände oss färdiga med livet därnere. Många vänner känner inte att de fått samma avslut pga att de fått omvärdera och ta nya beslut när världen blev som den blev nu i vår. Jag har tänkt och tänker så mycket på alla vänner som antingen valt att vara kvar där med allt vad det innebär, och de som tagit sig hem på alla möjliga sätt.
Jag längtar inte tillbaka i bemärkelsen att bo där nere igen. Jag är färdig. Men jag ser oss åka dit och hälsa på och njuta av att vara tillbaka i vårt andra hem, på besök. Jag längtar efter vännerna, efter det spontana, värmen och känslan av stark gemenskap som svenskar i ett annat land, jag saknar värmen och solen (särskilt en sån här dag då det regnat och varit grått hela dagen!), jag saknar skolan, det lilla och personliga, alla möten, frukostar, tjejkvällar… Livet som det var. Där och då. Men det var också där och då. Nu är det andra människor där och vi är där vi ska vara.
Det finns SÅ mycket som är bra med Sverige och vårt äventyr utomlands gör att jag uppskattar de sakerna mer nu. Närheten till vänner och familj här hemma, allt det gröna som börjar växa nu, sommarstugan, Albins klasskompisar och att få vara fotbollsmamma igen.
Det värsta var inte att flytta iväg, det var mycket värre på många sätt att komma hem igen. Att hitta sitt sammanhang efter att ha varit med om massor med saker, efter att ha levt ett helt annat liv under ett och ett halvt års tid. Jag känner att jag börjar landa nu. Hitta tillbaka eller hitta framåt. Vidare. Livet fortsätter och Sverige är hemma i hjärtat❤️. En del av hjärtat kommer dock alltid att finnas på Gran Canaria🇪🇸.
Det är det bästa med det här, att vi inte bara har en plats vi känner oss trygga och välkomna på, vi har två🇸🇪❤️🇪🇸.